Gammal kärlek rostar alltid

Publicerad i Husbil & Husvagn (2015)

Han har världens största samling av ”Volvodroskor” och drar omkring på en Ford Campingvagn som är en av landets mest sällsynta husvagnar. Möt Anders Axelsson – Norrköpingssonen som lever efter devisen att gammal kärlek kan vara hur rostig som helst.

Han minns mötet med sin första ”Storvolvo” som om det var igår, trots att han bara var sex år gammal vid det tillfället. Det var på Lida Gård, belägen ett stenkast från Anders Axelssons barndomshem, som jordgubbsodlaren Bertil använde en Volvo Duett av 1965 års modell som arbetsfordon.

– Jag fick följa med som springschas när Bertil körde ut jordgubbar till olika butiker. Storvolvon som vi åkte i var gammal och sliten och jag minns att jag satt där i det nötta sätet och fantiserade om att renovera bilen, berättar Anders.

Som 10-åring fick Anders provköra den gamla bilen ute på Bertils gärden – en handling som för övrigt bör vara preskriberad vid det här laget. Den lille grabben blev givetvis stormförtjust av att ratta vrålåket men det var först ett par år senare som det avgörande ögonblicket kom; ögonblicket som skulle forma en stor del av Anders framtida liv. Det var när han satt och bläddrade i Ratten, kundtidningen för Volvo Personvagnar, som hans blick stelnade till på ett veteranreportage om en Volvo PV831.

– Jag blev helt såld. Jag tyckte bilen var så stor och praktisk och tänkte direkt att ”en sån ska jag ha”, säger Anders.

Volvo PV831 kallas även populärt för Droska eftersom den primärt användes som taxi förr i tiden - tack vare sittplatser för åtta personer. Anders hade råd med sin första Droska innan han hade fyllt 25; detta efter att ha sett en annons i tidningen Classic Motor och hostat upp 50 000 kronor. Vad som hände därefter är det ingen som riktigt vet. Glasklart är i alla fall att nitton Storvolvos från 1940-talet står hemma på Anders tomt i Norrköping, tillsammans med ett tjugotal andra Veteranvolvos. Drygt hälften av bilarna är besiktade och körklara. Bruksbilen framför andra är en PV831 från 1953 – egenhändigt ombyggd med modern dieselmotor från en Mercedes. Men hur kommer det sig då att en Storvolvo-tokig man i sina bästa år går och köper en husvagn?

– Campingveteranernas dåvarande ordförande var svårt sjuk och hade en Ford Campingvagn från 1949 som han ville skulle hamna hos någon som samlade på svenska äldre bilar. Jag visade mitt intresse eftersom husvagnen var byggd i Norrköping på 1940-talet och jag blev till slut utvald att få köpa den, berättar Anders.

Ford Campingvagnar tillverkades av Industri AB Thor i Åby, beläget endast fyra kilometer från samhället där Anders är uppvuxen. Företagets primära inriktning var att tillverka bussar, tunga släp och karosser till lastbilar men 1949 började man även tillverka husvagnar, i huvudsak för åkeriägare. Namnet Ford Campingvagn kommer sig av att vagnen såldes genom Fords återförsäljare och den tillverkades i två varianter som kort och gott kallades för Typ 1 och Typ 2. Den förstnämnda var knappa metern kortare och försedd med två bäddar medan den sistnämnda hade fyra bäddar. Husvagnarna byggdes endast i ett 30-tal exemplar fram till 1955. Så vitt Anders vet finns endast tre vagnar kvar ”i livet” idag, varav alltså Anders äger en av dem - en Typ 2 av 1949 års modell. När husvagnen kom i Anders ägo för ett par år sedan fixade han elen till bakljusen och registreringsbesiktade den, med syftet att ta ut den gamla klenoden på vägarna.

– Hittills har jag dragit vagnen till Classic Motor Festival i Ånnaboda och mässan Hus på Hjul i Norrköping men det blir nog åtminstone ett par turer till innan året är slut. Jag är särskilt förtjust i de stora sofforna där vi har kunnat sitta ett helt gäng på kvällarna och snacka skit och lyssna på handvevad grammofon, berättar Anders med ett leende.

Inledningsvis hade han tänkt renovera såväl interiör som exteriör men nästan alla som kikar in i vagnen blir charmade av originalskicket och har tipsat Anders om att behålla den precis som den är. Och eftersom dragbilen är en rostig Volvo PV60 av 1946 års modell kanske husvagnen matchar dragbilen bäst i sitt nuvarande, slitna skick.

Till vår stora förtjusning får vi hänga med en sväng i Anders PV60 med Ford Campingvagnen på släp. Efter att Anders har värmt upp motorn litegrann genom att gasa försiktigt på tomgång äntrar vi så vägen. Den sexcylindriga sidventilaren spinner som en katt och Anders lägger med van hand i tvåans växel med hjälp av staget på ratten. När det blir dags att svänga av stora vägen och in på en grusväg petar Anders på ett litet reglage på instrumentbrädan varpå en orangefärgad körriktningsvisare fälls ut på vänster sida. Han lägger i ettans växel och ger ordentligt med gas uppför den relativt branta backen. Färden går hur stabilt som helst – ända till växeln hoppar ur. Anders är dock kolugn och petar tålmodigt i ettan på nytt. Sedan säger han:

– Även om något skulle gå sönder under färden är jag aldrig orolig. Det är bara stanna till, plocka fram verktygslådan och meka i en kvart så är problemet oftast löst. En ny bil däremot kan drabbas av datafel och behöva bärgas från platsen; det är mest krångel med ny teknik i bilar.

Och vem kan egentligen säga emot Anders – han tycks ju klara sig utmärkt med sina gamla trotjänare? Bruksbilen, Volvo PV831 -53, har han exempelvis kört över 25 000 mil, och många fler lär det bli. För att inte tala om husvagnen som har alla originaltillbehör intakta, nästan 66 år efter att den tillverkades. Det är kanske bakåtsträvande att hävda att det var bättre förr, men det verkar i alla fall som att gammal kärlek visst kan rosta. Den som tvivlar på den saken bör slå ett getöga på Anders Axelssons bedårande ekipage.